10 juni 2016
Vet inte hur jag ska börja. Sluta. Så mycket att säga men bara suckar som hittar ut.
En dröm
En mardröm
Va?
Jag vill inte
Verkligen
Det gör ont
För ont
Sluta
Nu dör jag.
Den 10 juni 2016. Mitt liv har varit nästan det samma tills den dagen. Såklart större grejer som ändrats, men inte radikala händelser. Som denna. Jag har levt med ungefär samma människor, på samma plats, detta livet. Vissa männsikor som försvinner och nya som hittar in, men ungefär samma. Samma familj.
Läste i mitt horoskop som jag aldrig gör annars (engångsföreteèlse, lovar), och på det stod det att Fisken skulle börja tänka på sina vänner och familj nu. Jag känner igen mig i mitt stjärntecken.
Jag kommer skiljas från allt och bo på andra sidan jorden i ett år. Det skrämmer mig så oerhört. Jag vet att allt finns kvar, men det gör det inte. När jag kommer hem har saker förändrats, människor förändrats. Kenya kommer vara mitt hem, fast ändå aldrig. Jag hör hemma här.
Lyssnar just nu för ovanlighetensskull på den coola hipstern Veronica Maggio. Hennes vemodiga sommar låtar skriker som sanning i mina öron.
"Vi kanske bara har en sommar, vi kanske bara har en svart sommar. Det sköljer över oss som 10 meters vågor. Vi kommer minnas allt i färg, efteråt."
För jag vet ju att allt är bra. Som det ska. Men det gör bara så ont, just nu. Att se bilder, minnen, och upptäcka all kärlek som finns. All kärlek som jag fått chansen att äga. Jag vill gråta. Jag gråter. All kärlek som jag lämnar. MIn familj som splittrats, både hemma och i det som kallas skolan. Jag tycker att just ordet "skolan" är så negativt laddat. Jag vill byta ut det. För det är också mitt hem. Har alltid varit det.
Men nu är det slut. Föralltid. Och jag har långt ifrån förstått det.
Jag rear ut min själ. Allt ska bort.
Hejdå vänner och fiender<3.
Kärlek.
